sextinian

nu har det varit en del torka här på bloggizen. varför då?!

Helgen har varit späck(huggare)ad av mycket festligheter. I fredags hade jag mitt födelsekalas som jag hetsat över rätt länge nu. Det blev lite av ett antiklimax när himlen bestämde sig för att det var dags att öppna upp sig över oss alla. De flesta drog, men det var ändå lite trevligt att ha kalas på ett tak i storm. Om inte annat så fick jag en massa kingpresenter. Exempelvis är jag numera stolt ägare av en one piece. Sara tycker bara att jag ser ut som en stor bäbis. Med det måste hon mena att jag är sjukt gullig och älskvärd och mjuk. Nuff said om fredagen, lördagen var ju en legendarisk dag för Sverige när Loreen vann Eurovision! Framförallt så var det en legendarisk dag för Sara och Monika, ESC-nazisterna. Alla som var här och kollade var tvugna att hålla käften medan vi skrev protokoll under framträdandena. Mycket uppskattat av alla skulle jag säga. Hela aftonen avslutades med lagom mycket alkohol och skrålande av vinnarlåten på balkongen(a.k.a Ballen). Jag vågar påstå att alla våra grannar tycker att vi är helt fantastiska, och framförallt inte störiga.

Så som alla andra studenter i Uppsala så har inte heller jag eller Långhalmen något liv när det är tentasäsong. Hon befinner sig för tillfället på skolan och är duktig, och jag sitter hemma och försöker plugga inför grande tenta på fredag. Känns lagom oskönt sådär. Ännu en dag sitter jag och försöker motivera mig själv även fast jag inte alls känner mig särskilt tilltalad av det jag måste lära mig. Om det istället för engelska 30 hp, var Super Meat Boy 30 hp, så hade jag nog varit bäst i klassen. Nu är ju faktiskt inte situationen sådan, men man kan väl fan få drömma åtminstone. Speciellt nu när man inte har ett liv. Något annat man gör är att hitta på saker som man bara måste göra istället för att plugga. Exempelvis så sprang Sara runt igår och skulle prompt diska och städa. Inte för att hon älskar att tvaga, utan för att ALLT är fan roligare än att göra läxan. Även jag var nere i träsket, men mina sysselsättningar är tyvärr inte lika produktiva. Ofta rör det sig om att pilla navel och klaga för att därefter spela spel. Alternativt dra ut på gräsmattan med våra husdjur och tvinga fram kreativitet. Funkade sådär.

Frugan har varit borta sedan i eftermiddag. Hon är borta hos sin älskare Erik och ska spendera natten där. Det har varit väldigt ensamt och tråkigt och jag har insett att samboende leder till att man blir sjukligt van vid sällskap. Eftersom jag inte har några andra kompisar (mina föräldrar hade bara råd att betala en person) så har jag alltså suttit med häcken planterad i soffan och skelat hela aftonen! Ja, det och så har jag spelat Super Meat Boy under längre perioder. Men inspirerad och vacker som jag är kom jag på att jag nu kunde passa på att skriva en lista över saker man kan göra när ens livspartner och guru inte befinner sig i ens närhet!

Tror ni på spöken? Liv efter döden? Hjältar?!
Det finns så mycket ni inte vet – om oss, om världen, om livet..
Något ni faktiskt borde veta vid det här laget är att vi är fina, snälla och rara personer som så klart vill hjälpa er med ert livspussel och annat gott.
Sättet vi kommer att hjälpa er på grundar sig i er ovetskap – och vi utgår då alltså från vår vetskap! Vi kommer att avslöja saker för er, låt oss kalla det hemlizar. Dessa hemlizar kan handla om oss, men ingen vet säkert eftersom vi inte får säga så mycket på grund av säkerhetsskäl.

Vi vill här knyta an till den inledande meningen, om vad ni tror på. Många av er tror säkert inte på spöken, liv efter döden eller hjältar. Låt oss då rubba en del av er inrutade svensson-värld genom att säga: Det finns hjätar!! JO vi lovar! Nedan kommer ni få se video- och bildbevis på fenomenet.

Vi kommer förmodligen få väldigt mycket frågor kring klippet, men som vi ovan nämnt får vi inte säga så mycket. Det vi kan säga, som ju också framgår av klippet, är att de kallar sig för ”Night hawk” och ”Thong woman”. De stryker omkring i Uppsala-trakterna och räddar liv, motverkar brott och löser knepiga/kniviga fall/gåtor.
Varsågoda:

Igår råkade jag visst fylla 22, och jag råkade visst även bli lite överförfriskad. Idag vaknade jag alltså med en anings dödslängtan och även en gnutta huvudvärk som jag själv kan få stå till svars för. Men som man säger; when in rome! Nu står Långhalmen i duschen och rengör sig själv medan vi båda ska till Jonas om en liten stund. Pikku sitter under en filt och verkar lite vemodig hen också! Nu steg hon ut och utför någon slags krigs-/regndans samtidigt som hon talar med en brittisk accent. Hon är ganska så rar! Detta inlägg blev visst något slags konstaterande av vardagen, och jag vet faktiskt inte alls vad poängen är. Men det är det lilla som räknas va!

nu skriver jag. vem, undrar ni?! sara, svarar jag.

I samband med invigningen av vår nya blogg, passar vi även på att hylla en av de stora inspirationskällorna vi haft under(-)livet och i vår vänskap. Whittan. Bloggen kommer att reflektera vårt samliv i den underbara sextinian. Vi ville egentligen att den skulle heta sextionian, men tydligen var namnet redan taget av en porrblogg. Ni kan ju kika på den om ni behöver någon annan typ av inspiration. Nu har vi alltså bott som zambos i exakt två veckor, på pricken. Alltså, sedan den andra maj.